Jag önskar verkligen att Ayla var hos mig nästan alltid. Jag vill inte sitta och tänka på var hon och jag hade varit idag om vi haft den tiden som skulle varit idag.

Fast samtidigt var det som hände positivt också. Jag har blivit så mycket bättre på att rida sedan jag red i massa olika ridgrupper. 

Men jag skulle göra nästan vad som helst för att Ayla skulle blivit bra efter skadan. Jag menar inte att jag är missnöjd med Tarzan! Absolut inte, han är min ögonsten men jag vill ut och tävla. Jag menar tävla på riktigt med klasser och placeringar men jag tror inte att jag och Tarzan tar oss runt på en 80 bana.

Ayla hoppade över ridskolans staket. Hon var ung, Tarzan är 14. Ayla hade troligen kunnat utvecklats till något bra men nu finns hon inte mer :(